AHNH

ibland så tror jag att det fattas en bit i mitt liv men endå inte jag vet inte om jag vill ha den eller inte om jag är redo att släppa in det ? Ja det är den stor frågan. Känslorna och tänkarna snurrar av tanken.
Ibland är jag otroligt nöjd men hur det är idag jag har det ju faktiskt riktigt bra jag har människor runt om mig som betyder otroligt mycket helt otroliga vänner och en stöttande familj men ibland så dyker tankarna upp och jag saknar det.  Jag är otroligt tacksam för hur mitt liv ser ut och är otroligt lycklig så ibland kan jag bli arg på mig själv för att jag vill ha mer att jag inte nöjer mig!
Hur jag förändrats som människa dom senaste åren är otroligt idag har jag själv diciplin och vet vad jag vill och når mina mål vilket jag äldrig gjort förr då har jag givit upp och tänkt att det löser sig ..
Är stolt över hur jag har förändrats till en omtänksam människa som bryr mig och har tagit tag i saker.
Ni som står mig nära eller följt min blogg ett tag vet att jag ej mått så bra att jag hade det ganska hårt ett tag men sen kom vändpunkten, våran underbara son !
Då va jag tvungen att bli trygg i mig själv och ta tag i mina käönslor för annars skulle jag inte klara av att ta hand om ett barn. Jag blir alltid lika glad av att prata med min Mormor då hon alltid säger att hon hör en lycka i min röst som inte fanns där förr hur vi uppfostrat ett tryggt barn som vet vad han står som har trygga föräldrar som älskar han nått otroligt, vem charmas inte av han lixsom ? :) <3
Nej hade vi inte fått William och om jag inte träffat Andreas vet jag inte vart jag hade gjort idag och hur jag hade mått.  Andreas är min trygga pungt han är den som får mig att se framåt och kämpa på fast det ibland är hur jobbigt som hällst. Alla ni som tror att det är en dans på rosor med barn har helt fel !
Jag älskar min son över allt annat och är otrolig glad av att han finns, han är mitt allt.
Men kan säga att ibland är det jobbigt det krävs otroligt står planering för att göra nått jag måste ibland offra en del av min "egen" då det finns saker som går före. Det är inte bara jag och Andreas längre vi kan inte ligga i soffan och lata oss en hel dag men jag älskar verkligen livet som mamma fast det är jobbigt ibland.
Man börjar tänka annolunda när man får barn
Idag kan jag se vardagslyx i att få gå ner i tvättstugan själv och vika tvätt eller laga mat utan att ha någon som klänger runt mina ben men det är ganska konstigt att även fast det är jobbigt så älskar man det!
Det är så tomt när han inte är hemma det bli så tyskt man saknar lixsom att hitta han på sitt rum med alla kläder och blöjor på hela golvet, att höra någon ropa mamma heladagar :) <3


Jag är otroligt stolt över att jag tagit tag i min utbildning och det känns så rätt och tidpunkten är perfekt !


Lycka är att ha er vid min sida